Träning efter ätstörning
Hej. Tänkte skriva ett inlägg om detta då det kan ske en missuppfattning i det jag vill framkalla med min blogg.
Jag. Jag Amanda, jag har haft en ätstörning. År 2009 hände det som inte fick hända, men det hände. Jag kunde inte kontrollera det. Det kontrollerade mig. Jag fick anorexia. År 2010 blev jag friskförklarad, jag kände mig också frisk. Jag ville leva ett liv utanför matfixering, träning och endast festa loss, leva livet och göra allt en tonåring brukar göra i den åldern. Gymnasiet började jag blev osäker på mitt val, jag kände mig lost, jag visste inte vem jag var, vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Högstadiet var lätt, det var samma grejer samma tidpunkt, alla vänner hade samma schema och samma prov. Plötsligt var jag i en ny värld som jag inte ens kände någon i. Visst fick jag några vänner, men jag kände bara att jag inte passade in. Det var en litet problem i det stora som höll på att hända. Jag blev deprimerad. Jag drömde mardrömmar varje natt som jag ens kunde sova, jag började tröstäta, slå in mig på rummet och endast prata med några få personer jag litade på. En av dem var min bästa vän, Melinda. Jag hade förlorat de flesta andra vännerna, mest pg. depressionen och ätstörningen jag hade, jag blev allt mer osocial och började hata mig själv. För att jag kunde ha låtit mig själv hamna i denna situation, för att jag sårat min familj och vänner och för att de slösat så mycket pengar på mig. Jag kände mig onödig, något som egentligen inte borde finnas till. Jag grälade mycket med min syster också och hon skrek sådana saker jag aldrig kunde glömma då, men nu vet jag att det man säger då man är arg menar man ju inte alltid. Men jag tog det hårt. Skyllde allting som hände på mig själv. Jag fick trauma från sjukhuset och kände hur alla började följa mig, vakta mig och jag kontrollerade alla blickar som fastnade på mig. Samtidigt under denna tid hade jag testat mycket, börja spela fotboll igen, men jag endast såg hur min syster var superstjärnan och jag misslyckades gång efter gång och fick aldrig spela hela matchen som jag ville, även ifall jag var varje gång på träning. Till slut orkade jag inte längre hålla på så och hålla uppe hoppet, jag gick allt mindre på träningarna och slutade till slut helt och hållet. Började istället modellarbeta, jag gillade det. Jag gillade att jag var huvudpunkten på något och att jag var bra på något. Jag gjorde kontrakt med finlands största modellagentur. Några månader efter det fick jag en ”bättre” (enligt mig) möjlighet, nämligen ett kontrakt med den franska modellagenturen som skulle skicka mig nästan direkt till Japan. Japan hade varit min dröm enda sen liten. Jag älskade manga, anime och Japans kultur. Jag älskade sushi, japanska rätter och Yatsuhashi (goda kakor). Efter några möten, skrev vi kontrakt och jag åkte iväg. Under denna tid var jag väldigt deprimerad, testade alla möjliga depressionstabletter och hade slutat skolan. Japan var en lärdom åt mig, 16 år ensam i Tokyo. Första dagen då jag var på flygfältet utan någon aning vart jag skulle var kaos. Jag hade fått några namn på bussar och andra saker jag skulle minnas men kände mig ändå ganska lost. Till slut kom jag fram till hotellet. Det var det finaste jag någonsin sätt. De tog mina väskor och jag skulle checka in. Där skulle jag möta någon man. Så jag väntade med att checka in och väntade istället. Han kom fram och presenterade sig, han tog mina väskor och vi for till nästa buss. Jag fattade noll. Tillslut kom vi fram till stället jag egentligen skulle bo. Det gav mig en liten chock och rädsla inuti. Han lämnade mig dit och jag fick nycklarna till mitt rum. Släpade på min tunga väska och kom äntligen fram till rummet. Där var allt stökigt, luktade rök, hår på golvet och obäddade sängar. Duschen luktade och vattenkranen var trasig. Kylskåpet var litet och disk över hela rummet. En liten balkong hade vi iallafall. Inte mycket att se därifrån men några jobbande män kunde jag allt se. Några timmar efter det mötte jag en tjej vid namn Maddison som delade rum med mig, hon var jättesnäll och kunde flytande engelska då hon kom från Australien. Hon berättade ALLTING för mig, precis allting, och lite till. Det skrämde upp mig allt mer och jag började glömma ta mina depressionstabletter jag hade med. Jag åkte på castingar med en liten hjälp av agenturen jag träffat som inte hade en aning om vad engelska var. Endast teckenspråk så jag kunde fatta, mått tog vi vid värsta tillfällen varje dag. Vågen skulle visa exakt samma varje gång, annars om det hoppade för mycket blev vi skickade hem. Jag träffade de andra tjejerna, de var ryska. De var smala och arga. Jag trodde iallafall att de var arga med deras språk som lät så agressivt. Ingen åt på hela dagen. Ibland hade vi lyx att stanna på en kaffe. Efter 3 dagar blev det ändringar. Jag fick endast en karta och en lista på gatorna jag skulle ta mig till. Jag fattade inget men tack vare Maddison som förklarade allt och visade mig vart tågstationen var kunde jag hitta till mina castingar. Maddison blev tvungen att flytta, jag skulle tydligen bo ensam ett tag. Sedan skulle jag också flytta någonstans till de ryska tjejerna. Maddison grät varje kväll, jag slutade lyssna vad hon sade i mobilen men fick något fram att hennes kille skulle hälsa på. Han var jätte trevlig men efter ett tag försvann de båda. Hon hade fått agenturen övertalad att hon kunde bo med honom istället. Jag fick klara mig ensam. Det var svårt och jag kom försent flera gånger. Ibland hade jag lediga dagar och tappade bort mig allt fler gånger. Det blev natt och jag var fast i tågstationen, jag var vettskrämd och hungrig. Ingen talade engelska. Fick helt enkelt klara mig själv. På något sätt fick jag kontakt till Maddison och hon förklarade hur jag kunde hitta tillbaka. Tack och lov. Köpte mig en sallad utan dressing vid kiosken utanför oss. Också en pepsi max. Åt halva. Somnade. Vaknade på natten, ringde hem, de svarade inte alltid för det var olika tidpunkter. Jag grät. Jag hade ångest. Jag kände hur det rev i hjärtat. Jag mådde allt sämre varje dag. Agenturen ringde och skällde på mig varje gång och tillslut sade de att om jag inte skärper mig får jag åka hem och betala allting. Jag låg vid sängen vid de värsta dagarna, kunde inte stiga upp. Jag bara grät. Jag mådde så dåligt och ville bara bort. Det var det hemskaste jag varit med om och det var slut på min story.
Hemma mådde jag inte mycket bättre. Men mitt hjärta helades, jag kände mig som något igen. Jag fick kramar varje dag men varje gång mina syskon hälsade på ville jag bara gömma mig under jorden. Tänkte att de tänkte, där är hon, misslyckade syskonet. Utan utbildning, utan jobb, utan skolning, anorexia och deprimerad. Under denna tid, hade jag försökt mig på 3 självmord. På 3 år. mitt liv var en blandning av svält, överätning och springa flera km bort från ångesten.
Vad räddade mig? Jag fann styrketräningen. Jag slutade tvinga mig göra något jag inte ville. Jag fann en plats utanför helvetet. Jag fann en plats där jag kunde vara mig själv, och känna mig för en gångs skull, glad, och nästan lite stark. Jag gick upp 10 kg från att jag började och jag blev lycklig igen. Jag fick även min kontakt med pappa tillbaka, tack vare gymmet. Jag började älska mig själv och respektera mig, inte bry ett skit om vikt eller kropp, jag fokuserade på välmåendet, hälsan istället. Jag slängde vågen, både mat och viktvågen. Jag började äta när och vad jag än ville. Jag sket i allting, bara jag mådde bra. Jag slutade konditionsträningen och all tvångsträning. jag gick och går ännu inte heller till gymmet ifall jag har starka känslor eller någon form av liten ångest, jag vill inte att träningen ska bli en sak jag tar bort mina känslor med eller att jag tvingar mig till gymmet även om jag mår dåligt, jag blir hellre hemma och tar hand om mid själv. Jag orkar inte ens förklara men kände att jag behövde det, då så många förstår fel. Vad jag vill förmedla är att det GÅR att bli frisk från anorexia. Jag säger inte att någon behöver börja träna för att bli frisk, det har jag aldrig sagt. Men jag vill också påpeka att bara för att man har haft en sjukdom i det förflutna måste man ändå få göra saker och ting i livet.fd. anorektiker inte får träna? Jag tycker att då man är 100% får man göra vad fan man vill med livet och det bästa är, att man äntligen är fri från kontrollen, rösten i huvudet, man är verkligen FRI.
Klart det inte var en dans på rosor efter att jag började styrketräningen. Bl.a. dog 2 viktigaste personer av mitt liv. MEN. Jag slutade aldrig respektera mig själv, jag slutade aldrig tro på mig själv, jag förlorade aldrig hoppet. Jag hade funnit en mening i livet. Jag hade funnit något det inte var någon skilnad ifall jag gjorde bort mig, var dålig på, jag hade funnit något som fick en känsla i mig som inte går att förklara. Ni vet hur det känns då det brinner i hjärtat, då ni ryser av glädje, då ni skratttar så mycket att ni gråter, då ni får fjärilar i magen, då ni gör något eller ser någon ni älskar. Den känslan fick jag. Den hade jag inte känt på flera år. Jag hade varit fånge av min depressin och ätstörning, men inte mer. Jag jobbade upp mig från den mörka djupa hålan, det tog också flera år innan jag kan säga att jag made it. Varje dag var en fight. Varje dag var en ny utmaning. Men jag hade hopp. Tro. Glädje. Jag slängde mina depressionstabletter. Jag skrattade igen. Kanske därför rubriken till min story i tidningen hette ”flickan som inte skrattade på 3 år”. Ni kanske tänker ”vem räknar egentligen sina skrattar” Men ifall ni har varit en så lång tid utan att känna glädje, skratt eller något dit åt. Då vet ni, den dagen då ni äntligen skrattar. Ja den, dagen kommer ni aldrig glömma. Det gör inte jag.
Träning kan göra dig hungrig, hungrig på livet och hungrig på mat. Träning fyllder dig med endorfiner, glädje och motivation. Träning med måtta är bra för hjärtat, hälsan och huvudet. Träning är den bästa depressionsmedicinen. Träning är kärlek.Träning i överdriven mängd, som allting, allt går att överkonsumera, och det är då det blir farligt. Ifall du känner att träning kontrollerar ditt liv. Då kanske du borde ta en extra tanke. Du har ett liv utanför också. Träningen är endast en liten del av din vardag. Träning ska inte kännas ångestfyllt eller som ett måste. Träning ska inte vara ett svar till ifall du känner dig ledsen/arg eller ångestfylld. Jag vet att många känner sig bra efter att de varit ute och sprungit. Men ibland är det viktigaste att lära sig ångesten, känslorna komma. Möta dem. Känna på dem och fundera varför de egentligen är där. Vad orsakade det. Lyssna på dig själv och dina känslor. Inte bekämpa dem bort. Låta dem komma och kanske prata med någon.
Träning är en fin grej. Men det finns en grej som heter övertränad. Det är så många som säger att det inte finns det. Men jag vet det, det har jag också varit med om. Så ta hand om er, lyssna på era kroppar, det kan vara svårt till en början. Då får ni istället köra med vettet. För livet är så fint då ni lär er att sluta kontrollera, sluta tvinga er göra saker, sluta ha exakta tidpunkter och flippa ur om ni inte får dem gjorda.
Att vara fixerad vid träning och intresserad av hälsosam kost behöver dock inte betyda att man lider av ortorexi. Många har ett stort intresse för träning och kost utan att vara sjuka. Skillnaden är att det handlar om någonting tvångsmässigt för ortorektikerna: de tränar för att kontrollera sin ångest precis som anorektiker kontrollerar sin genom att inte äta. Ett varningstecken är att man tränar mycket fast man egentligen inte vill och att man utvecklar ett slags ”förtjänabeteende”. Det kan exempelvis vara att man inte får titta på en film om man inte har tränat innan eller att man måste ta med löparskorna under en resa med sina kompisar. Eller att man läst något från en tidning och känner sig att vara tvungen att göra det ( tex. kaffe ökar förbränningen, citronvatten varje morgon före frukost, träna minst 3 gånger per vecka och annat som står i media)
Det man bör vara uppmärksam på hos sig själv, eller andra, är om det finns tendenser att bli för strikt och om beteendet plötsligt blir tvångsmässigt och även om man får skuldkänslor då man inte tränar eller om man inte äter extremt hälsosamt. Dessa är också två tecken på att det har gått för långt. Gör dig inte själv en björntjänst vad gäller din kost och träning, det är inte värt det i längden. Ta hand om problemen där de är rotade, inte genom en överdriven kosthållning eller träning för att dessa är lättare att komma åt. Sök hellre hjälp innan det har gått för långt.
KRAM PÅ ER OCH TA HAND OM ER SJÄLV! NI VET INNERST INNE DÅ DET GÅTT FÖR LÅNGT ! <3
Konstutställning och matlådor
Rubriken säger det mesta, gudsonen min 4 år hade utställning på sina skit-fina teckningar (mest på sportbilar). Det var tusentals bilar, bollar, färgglada och pastellfärgade bilar med blixtrar på. Underbart! Han bjöd också på kaffe, choklad och drinkar i form av saft. Solen visade sig fram och vi kickade fotboll, satt på lekstugans tak, lekte med pojkarna i sandlådan, sprang runt och satt ner och pratade om gamla historier med farfar & farmor. De är så goa!
Sen var det dags för matlåde fixeri än en gång, lets do it!
Annars har jag bara vila från allting annat idag. Familjetid deluxe, min favoritsyssla nästan.
Mindre kul söndag
Varför är det alltid så (för mig) att efter en bra dag kommer en sämre. Okej inget kris men har helt jätteont i magen idag, den bråkar otroligt ofta nu för tiden. Speciellt då jag ändrar på kostschemat och sätter in nya livsmedel magen inte är van med. Tex. för 3 år sedan åt jag JÄTTEmycket broccoli, och idag då jag smakade en minimal bit av det, så BOOOM sväller magen upp och säger strejk för idag. Gick ändå iväg och träna, brukar hjälpa, men inte denna gången. Hade svårt att koncentrera på annat än ”aj min mage” så blev ett segt, okoncentrerat, noll-motivation att fortsätta och bara önska tiden rann iväg, helst av allt till mitt nästa pass. Gav ändå inte upp, fick göra vad jag kunde och pressade ut min ilska/irritation i musiksmaken istället. Till slut blev jag så irriterad på bandet som sjöng att jag bara rev hörlurorna ut och sade, tack och adjö och tog cykeln med och istället för att le till alla som jag brukar (lol, bara en vana jag har) så stirrade jag ilsket på dem, haha, en sådan PMS dag typ! Ibland har jag humörsvängningar som en berg och dal bana, direkt då jag fick mat var jag glad igen. Haha! Kokade kaffe och letade lite efter jobb eller studieplats. Inte säker vad jag vill ännu, men nåt ska jag fixa mig! Trött på att jobba hemma från datorn, här ska det bli ändringar! Som många inte tror, är jag väldigt lat av mig. Men då jag led av anorexia bestraffade jag mig och tvingade mig göra saker jag egentligen inte orkade. Jag tyckte också jag inte var värd skjuts till skolan även ifall pappa erbjöd sig, så jag tvingade mig göra allt. Städa också hela hushållet helst av allt. Nu på min fritid gör jag allt för att undvika städning eller extra motion. Men ibland får jag en liten motivationkick och VILL cykla eller nåt annat, bara för att man varit lat och gjort ingenting för länge. Men aldrig mera bestraffar jag mig eller tvingar mig göra något jag inte vill. Inte ens för att vara snäll eller omtänksam. Nu lyssnar jag vad jag vill och känner mig för. Och oftast blir det det jag är bekväm med, det vore väl bra att gå lite ur bekväm-området ibland och låta kroppen, huvudet jobba lite, men tro mig, jag är väldigt stark som person och har dagar där det händer rejäla nedslag av otur och inte små grejer som magont utan verkligen i stil av ”hej jag är djävulen och jag tar hand om din dag” såna grejs och då får jag verkligen inte en minut vara ifred av lugn och ro, bekvämhetens paradis. Kanske därför jag tar all vara jag har nu och är så lat som möjligt då man inte vet när nästa kris kommer. Eller så tar kroppen tillbaka det allt jag tvingade kroppen att göra när jag var sjuk.
Har också såna dagar där jag bara måste vara ifred, för mig själv, ensam. Ganska ofta faktiskt. Men dessa dagar är för det mesta de dagarna man egentligen behöver prata med en vän. Men jag tycker att har man styrkan att klara av att vara ensam, lyssna på sig själv och sina tankar, då ska man ta vara av det. För det är inte förrän du känner dig själv som du kan börja ett riktigt förhållande och vänskap med någon annan. Ett visst mått av ensamhet kan vara berikande. Det kan hjälpa oss att möta och lära känna oss själva och höra vår egen inre röst. Det kan underlätta för oss att komma i kontakt med vår egen kreativitet och att få insikter vi behöver för att kunna ta beslut i viktiga frågor som gäller våra liv. Det kan låta lite absurt men att göra sin ensamhet trivsam föder också möjligheten till genuina möten med andra. Trivs man med sig själv och sin situation utstrålar man det. Men känner man sig bitter får man ett krampaktigt förhållande till andra.
marknad och träningsdag
Idag efter superfrukosten gjorde vi oss i ordning för det var marknad utanför oss. Vi bor i ett litet ställe där det ofta på sommaren är marknad och där säljer de gamla grejer, men om man har tur hittar man ibland godissnören, färska bär eller sylt/honung. Men inte i år! Vad synd. Typ ända orsaken jag gick dit, bara för att dreggla på allt gott. Skämt o sido! Nä men lite sanning i det, jag har haft ett enormt söt-sug idag att det inte är klokt. Var SÅHÄÄÄÄÄÄR nära att äta upp en chokladstång jag köpte åt någon annan, haha. Två gånger fick jag tänka om! För denna veckan har inte varit att hurra på i kostdelen, då är det också lätt att man säger ”men äh du har redan sabbat halva veckan så vad gör det om du gör det idag också” men försöker hålla motivationen på topp ändå och sluta tänka så mycket, några fail hit och dit gör väl inget, men man ska ändå se varje dag som en utmaning och göra sitt bästa för att nå sitt mål. Mitt mål har lite ändrats dock.. det kom nyss en nyhet att juniorerna inte tävlar i September, utan endast i Nordic Fitness Expo i Oktober. Men så har jag också valet att tävla med damerna då i September, vilket jag inte alls vet ifall jag borde göra. Måste göra beslutet snart för annars missar jag sista anmälningsdagen, kanske jag gjort det redan. Det lättar mitt val iallafall. Men jag som var så taggad att tävla nu snart! Okej, oktober är inte sååå långt bort menmen, kanske man endast borde satsa på en grej och en tävling. Men jag vet inte. Älskar händelser och att få erfarenhet, plus att jag inte vet ifall jag ska tävla nästa år, då vill jag tävla så mycket som möjligt i år! Men hur tål kroppen det då.. så mycket tankar så man blir snurrig.
Helt till en annan grej, eller nästan en helt annan grej, så DAGENS pass gick grymt bra. Hade nyss ätit typ 5 min före så fick bra tryck av jasminriset även ifall man blev dubbelt flåsigare än förra gången och det smakade kyckling i munnen haha, ändå hade jag med mig mina aminodrycker som jag svalkade mig med och vi filmade även lite i gymmet. Kommer lägge några små snuttar i instagram, men här är hela klippet;
borde vara musik.. vet inte om jag har fel på ljudet eller om vimeo förstörde det xD
Shoulders & Back from Amanda Essen on Vimeo.
Nu försöker jag tåla lördagsgodis-sötsuget med att ringa en vän och kanske möjligtvis ifall hon har tid gå på en promenad/kaffe eller bara slappa.
Kram 🙂
Amanda
SUPER FRUKOSTEN
Vaknade med huvudvärk som försvann efter kaffe och världens underbaraste frukost. TACK OCH LOV!
Har som schema en smoothie med bl.a. banan, proteinpulver (apelsin-choklad), chiafrön, mandelmjölk, bär. Jag är dock en tuggar människa, så jag väljer hellre att äta ingredienserna än att krossa allt ihop till en röra. Men röror är också goda, tex. chiaröra. Så här får ni recept med stjäld bild från google på världens godaste frukost typ. Inte världens. Men jättegod iallafall. och nyttig!
0,5dl chiafrön
2 dl mandelmjölk
Blanda tillsammans och låt stå i en skål över natten. Rör om ibland (ifall du vakar xD)
Sedan i en annan skål värmer du en halv banan i mikron ca. 1 minut? Kanske mer, så den blir mjuk och god, men inte för mosig. Pudra över kanel. Skär i bitar.
och i en annan skål tar du andra halvan av bananen, mosar den och blandar den med ditt chokladprotein (ca. 20g). 1 minut i mikron. Skär den färdiga mini-kakan i bitar.
Sedan blandar du både bananproteinet och varma bananen i chiapuddingen. Ifall du vill kan du äta det med yoghurt eller kvarg, slår vad om att det skulle vara pricken på i:et. Jag äter det med färska jordgubbar, det gör hela allt till en perfektion och vad inte bättre, en latte gjord på kokosolja och kaffe brevid, sååååååå gott!
Farmors PT
Sorry för att det varit lite segt här i bloggen. Igår mådde jag verkligen inte bra, idag mår jag bättre men lite yr i huvudet. Har ändå lovat farmor (90 år!!!!!!!!!!!) att coacha henne idag. Så dit sparar jag all min energi, plus att försöka fixa lite med bloggen senare ikväll med lite hjälp av systern. Planera lite om framtid och kanske skapa något nytt. Hjärnan känns lite off och kroppen känns vätskefylld, trött och mör, så tar nog en vilodag idag, och flytta dagens pass till imorgon.
Missade poseringsträningen igår också, vilket är jättesynd då jag behöver verkligen öva på det. Och snart är det inget mindre än 10 veckor kvar. Ska försöka varje dag hemma lite öva, i minimala badrumsspegeln xD
Fick ett oväntat modellarbete i Zurich endast för en dag men kanske inte den bästa tidpunkten då jag just då har en kurs jag borde gå. Men vi får se ifall man får nåt att flytta på sig osv. På tal om flyttande så ska min syster (inte datornhjälparen utan servitrisen) flytta till Åland! vilket är suuuper kul, för då slutar hon ta mina kläder utan lov (haha) men största orsaken för hon kommer nog stormtrivas så jag är glad för hennes skull och så blir det ju massor med visitar dit, och jag gillar verkligen Åland! Alla människor och speciellt på sommaren då är det jättefint 🙂
Nu måste jag snabba på och byta om till farmors pass, vi ska se om det gömmer sig några bicepar där under 😉 I bet she lifts more than your girlfriend! (vad hände här)
Monday Finds
HOT
MåndagsPIGG och Paket
VAKNADE. tog upp mobilen, glodde på instagram i en halvtimme (!!!), såg någons frukostbild och slog tanken på att jag har nytt schema vilket betyder 2 frukostar så HOPPADE ur sängen och sjöng av glädje. Först var det chiapudding med frukter och så en timme senare åt jag plättar med kvarg och walden farmssås. MUMS!!!!! Dock tror jag att jag ska flytta det ena målet senare till kvällen då jag ofta blir små sugen där. Ännu en timme senare åt jag lunch och gav mig av till gymmet, slog igenom ett SKITBRA (var rädd att det skulle gå lite trögt då det är måndag, slöardagen, men nope) BENPASS med pb igen!!!!!!!!! wohoooooooooooooooooooooooooo. 😀
Seriöst, gladast då jag inte ens hade hjälp med mig. Okej måste erkänna att jag körde faktiskt i smithen, men det var ett pb där iallafall. Allt annat var upptaget och så blir jag alltid fegis ifall ingen hjälper, och orkade inte fråga gubbarna ifall de vill passa mig 😀
Cyklade hem igen #lyckligastivärlden, men blev #lyckligastiuniverseum då jag såg ett stort PAKET på gården. WOOOPWOOP! PROTEIN PÅFYLLNING!!!!!! Min favvo smak, Orange Chocolate (är själv ingen fan ens av den choklad baren som smakar så men proteinet smakar H.I.M.M.E.L.S.K.T ! Och casein att ersätta några äggvitor med då jag blir less på dem eller göra pudding/fluff på kvällen, åhja, lyx-diet!Och har energi som aldrig förr och är glad då jag är på starten !! Haha efter dag 1 xDAja, imorgon blir det vila IGEN ! Nä men wannabe vila, en mini yogapass är på schemat och sen ska jag till min släkting för att lite spendera dagen på deras stuga. Så sånt vilande, vilande från vikterna om man säger det så.
Nu har jag hoppat i det ISKALLA havet, 1 sekund varade den simturen, toooo cold (vad har jag blivit för fegis) för att ens vilja simma, och duschat mig i äppeldoftande tvål, mums vill nästan äta upp det 😀 Nu väntar jag (räknar minuterna) till nästa mål och under den tiden ska jag fixa lite scheman till en ny kund som jag träffade i affären,yey! Ha en jävla skön kväll ni! I will!
HAHA
HAHA alltså älskar denhär appen! Ni måste testa den! Man kan typ välja vad som helst för GIFS, som ni ser på denna under där jag har valt några donut gifs och bilder från mitt galleri 😀 Sen kan man också lägga till filmsnutt och typ de nyaste låtarna som finns nu 😀 Eller någon helt annan låt som passar in 😀 Alltså skulle kunna spendera hela dagen på denna app och garva xD Vill ni ladda ner den kan ni klicka här.
Last week at Summercottage
Had the BEST.TIME.EVER
.
Ruisrock 2015
Dum var man som inte köpte tidigt biljetterna så fanns endast få kvar, fick tag på en Lördag-Söndag biljett och är väldigt glad för att jag åkte igår! Idag dock blir det en refeed dag, återhämtning på full grad men dessutom också matlåde fixeri och en ny start på veckan med det nya matschemat. Får se hur slut mataffären är nu på Söndag då alla köpt ut allt till sina sommarvillor under helgen, har varit så otroligt fint väder denna vecka att jag är helt chockerad och solbränd och glad och lycklig, varm i kroppen. Helt märkligt hur solen kan påverka en så mycket. Nästa vecka blir det lite sämre, men helt okej då jag kommer spendera de bästa soltiderna på gymmet (tränar alltid mellan 12-15 då det är stängt)
Igår då, ska jag berätta mer? Ifall jag hade ett superminne (inte ens nykter har jag det) så skulle jag väl det. Men berättar det jag minns.Började dagen med en snabb frukost följd av 2 bananer (lol) och aminosyror drog jag ett segt, ”orkar inte, vill nu till festivalen” pass på gymmet, hade inga val då jag hade vilodag på Fredag och även Söndag, endast ett pass kvar av veckan och den vill jag knappast köra i krabbis. Så drog iväg, det var härligt, svettigt, pinigt men så himla lycklig och taggad efteråt.
Tog en lååååång dusch (efter frukosten), scrubbade och tvättade mig riktigt ordentligt, lade hår inpackning och allt, så skönt! Iskallt vatten dessutom, oj vad det gjorde gott! 🙂 Sen testade jag en outfit snabbt och det resulterade i BINGO för jag kände mig så bekväm, och som mig själv i den, så den tog jag absolut direkt utan tvekan och ringde upp syrran för att veta lite tidtabellen, grymt och taggad åkte jag iväg, vid 13 slaget och spenderade 3 om inte mer timmar i en park med gäng som kom och gick. Jag och syrran satt ofc i skuggan då man dog i värmen och hade ingen lust att börja sola då man dricker alkohol xD Inte riktigt min grej.
Ruisrock festivalen for vi till och där var jag väl ända till 12-1 och så åkte jag hem, glad snurrig och nöjd. Hade en jättebra kväll även ifall jag inte minns allting förutom Veronica Maggios supergrymma show och massvis med sittande på axlar och danssa! Känns alltid som om man har superlånga armar som bara når artisten på scenen och att jag sjunger som en galning men inget hörs (förutom stackarn framför mig tittade konstigt på mig ett antal gånger) 😀
Aja, tack för denna gång! Vi ses nästa år 😉
P.s ni som undrar om alkoholet vid tävling, nope det är nog förbjudet hela året runt men jag fick ett undantag 😉 Så glad för det!
Älskar livet just nu
HEEEEJJ ÄR Så glad,pigg,taggad,alllt!!! Träning & matschemat har gått galant denna vecka och kroppen mår 10000 x bättre, jag har mer energi och går inte ofta hungrig! vad gör inte saken bättre få jag är på sommarstugan, har blivit solbränd och nyss kört ett super legdaypass som bla.a innehöll ett nytt pb i squats, fick självförtroende då min coach stod brevid.
igår hade jag vilodag och åkte hit som sagt, tänkte direkt ”nej faaan varför har jag kommit hit” och lekte tonåring angst, lät bli att hjälpa till att packa ner utan drog direkt till stranden för att sola. Blev så svettigt efter en timme att jag bar TVUNGEN att doppa mig, här är vattnet alltid mycket kallare så stog ganska länge innan jag made it men till slut så hände det! haha typ 1 minimal sekund så var jag uppe igen.
Men jag hade fel, det var så mycket roligare och skönare här än vad jag tänkte. Älskar stället! Spec nu då det är varmt. Sitter i bilen nu och påväg tillbaka efter träningspasset, väntar på färjan till stället.
Nu är det endast en dag kvar för sen åker jag på FESTIVAL!!!!😍😍😍😍Min stuga
God morgon världen! Håller på att packa väskan för stugan, vi har en liten ö som har två stugor, en med bastu och andra själva stugan. Sedan har vi också två stränder som vi väljer beroende på vart solen är! Mina favoritsysslor är att surfa (aka. sitta på brädet och paddla xD) , grilla på kvällen med irriterande myggor men mysig kvällssol och god mat. Bästa känslan är nog efter att ha simmat i havet, badat bastu och sitta i barndoms badrocken och spela kort med familjen. Allt smakar så gott, allt doftar så gott och allt är bara så gott där, inga oljud och så himla fridfullt! Man kan ta en gammal kalleanka och ligga i hängmattan och bara njuta för fullt, eller läsa en deckare på solstolen vid stranden. Man kan gå i stövlar och leta efter bär samtidigt som man är livrädd för ormar och fästingar överallt. Man kan skrämma livet ur mamma som solar sig bränd på berget. Man kan springa race med hunden och snubbla på en stocke. Man kan plocka snäckor eller sjögräs i havet. Man kan fiska eller gömma sig för kroken. Man kan värma bastun med ved eller besöka dödens ö med hunden på surfingsbrädet. Man kan tvätta tänderna ute och spottan på alla myror man ser. Man kan simma tills tårna och fingrarna blir vita. Man kan så mycket. Får hoppas att jag vågar göra allt detta då vattnet är kallt och så blåser det sjukt mycket idag så kanske inte värsta solvädret menmen kul blir det iallafall! ❤️
lite variation från detta är bra ibland.
